Ingen fjällsresa och sjukdomen är över mig.

Ett totalt antiklimax på avslutningen av en annars riktigt bra semester. Idag skulle jag egentligen vara uppe på Kebnekaise men istället sitter jag hemma i morgonrocken med en kopp kaffe bredvid datorn medan jag skriver det här.
Allt var planerat och klart, alla produkter inhandlade eller lånade och jag var taggad för fyra dagar och åtta mils löpning i fjällen och så inträffade det som inte får hända. Min resekamrat går och blir skadad!

Efter att ha varit ute och cyklat 6 mil och sedan sprungit 15km på en dag så fick han en kraftig inflamation i knät och blev beordrad till tre veckors total vila av läkaren. Så här står jag nu med skåpet fullt av energibars och turmat och en dröm som gått i kras. Detta skulle vara den sista byggstenen i min träning inför mitt Ultramarathon samtidigt som det skulle vara en träning inför vårt gemansama mål inför nästa år, att springa ett skyrace.

Det var som att hela min kropp gav upp på något konstigt sätt och Jag har gått och blivit sjukt med mindre än en månad kvar till loppet! Jag kände mig fullt frisk tills en dag efter att jag fått beskedet att det inte skulle bli någon resa. Halsen gör ont, näsan rinner och jag är tröttare än trött hela tiden. En hel vecka nu utan träning gör att jag nu har reviderat mitt mål att ha en tid att klara till att bara klara av att komma i mål.

Det är nu man skulle ha tillgång till en mental coach =)

Jag har inga problem med att springa 20km numera men jag är otroligt orolig för hur jag kommer reagera när jag skall springa 50km på en väldigt kuperad bana.

Nästa vecka börjar jag jobba igen och förhoppningsvis kommer jag ”in the mood” igen då när jag får vara kring medarbetare och gäster som älskar träningen och utmaningen. Få hjälpa lite folk med nya skor inför deras egna stora utmaningar som de satt upp, få höra om deras tankar inför vad som komma skall, vare sig det är att klara sin första mil eller springa en ultra så är det roligt att se förväntningarna de har när de pratar om vad de vill uppnå med sina nya löparskor.
Bara de inte säger att de ska upp i fjällen och springa, då kommer jag bara bli ledsen =)

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Galen match i HotS

Måste bara få dela med mig av en galen match i Heroes of the Storm som jag spelade igår. Nästan 60 Deaths på 20 minuters spel!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Dottern följer med en sväng i löpspåret

Idag fick jag sällskap i träningsspåret av min dotter. Vi skulle springa runt i ett sandtag och ha lite kul medan vi fick lite träning på egna villkor. Tyvärr så är det inte alltid lätt att fokusera när man springer omkring i skogen =)

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

nya glasögon håller knotten borta

Jag har under hela sommaren varit hemskt irriterad över att en massa små insekter vill ge mig en ögonundersökning när jag är ute och springer, nu har jag äntligen tagit fram plånboken och skaffat mig ett par glasögon som jag hoppas hjälper med att hålla knott och andra små insekter borta från mina ögon!

Det blev ett par White Spotter Pro från XXL för 599kr med utbytbara glas. Ett par solglas, ett par ofärgade och ett par kontrastglas (för snö). Det är kanske inte min stil när det gäller glasögon som jag skulle ha på mig bland folk, men när jag springer är inte utseendet det som räknas utan funktionen.

White sportglasögon

White sportglasögon

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

del 8 av videologgen

Med löpstil och allt =)

 

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Löpsteget

Jag testade springa på löpbandet idag efter jobbet samtidigt som en kollega filmade. Jag ville veta om det är något väldigt galet som jag behöver ändra på när det kommer till mitt löpsteg.

Under videon springer jag på samma måltempo som jag har för ultran, ungefär 6min/km, filmen spelas upp i slowmotion för att man ska få en bättre bild över nedslaget.

Skorna jag använder är Merrell Mix Master Move Glide 2 för 899:-, detta är skorna jag vill springa med så fort jag är utanför asfalten.

Vad jag kan se så är själva fotisättningen ganska ok och jag landar med rätt bra böj på knät och med foten under höften. Vad jag kan klaga på lite är att jag måste få upp överkroppen mer, men jag tycker det är besvärligt när man springer på löpband och utomhus brukar detta bli bättre. Även en högre hälkick är att föredra, men det blir lättare när tempot höjs…hoppas jag!

Vaderna känns bra och både styrkan och uthålligheten känns som att de finns där, men mer bålstyrka kommer nog krävas innan jag är redo för ett ultramarathon. Utan bålstyrka är risken att jag inte kommer orka hålla i formen hela vägen utan säcka ihop och på så sätt tappa löpsteget.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Slarva inte med fotisättningen

När man blir trött och lite okoncentrerad är det lätt att man börjar fuska lite med löpsteget, man faller ihop med överkroppen och kanske hänger med huvudet lite. En bieffekt med detta, märkte jag igår, är att förutom att man stänger luftvägarna så är det väldigt svårt att få upp fötterna ordentligt från marken.
IMG_0391Jag fick ett löpsteg där jag fick pendelrörelse på benen istället för ”hjulrörelsen” som jag hellre vill ha. Detta slarv ledde till att jag fastnade i en rot efter stigen och pang så hade jag inte bara ett fult sår på benet och en blå höft utan också tappat rytmen helt i löpningen och resten av passet var en plåga.

Så vad har jag lärt mig av detta? Håll upp överkroppen och slarva absolut inte med steget när du springer stigar, för rötter ligger överallt och bara längtar att förstöra din annars underbara skogstur!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Hoppet lever!

Den senaste tidens fotproblem har verkligen börjat sätta sina spår på psyket! Att inte få springa alls de senaste två veckorna har varit en stor påfrestning men nu äntligen ser jag ett ljus i tunneln.

I söndags var jag ut och sprang ett kortare pass på 4km och på måndag var det fotbollsmatch i korpen. Inga smärtor förutom lite känningar på morgonen i vänstra foten, och igår var det dags för det stora testet då jag gav mig ut på en 10km-runda.

Idag på morgonen satte jag försiktigt ned fötterna på golvet, reste mig sakta och tog några trevande steg och var beredd på att falla ihop av smärta vilken sekund som helst men… Jag känner inte av några problem alls!

Formen var faktiskt god och jag sprang under måltiden med lätthet och kände att jag hade massor av kraft kvar, så även om jag varit utan löpning under 14 dagar så verkar cyklingen faktiskt hållit kvar en del av konditionen.

Nu ser jag med spänning fram emot morgondagen då det är dags att testa springa till och från jobbet!

Håller tummar och tår för att det går vägen!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Nedstämd

Det här var verkligen inte vad jag behövde. Smärtan i fötterna vill inte riktigt ge med sig så som jag hade hoppats. Efter en ledig helg och två dagar på möten så kändes det helt ok och jag hade räknat med att kunna börja träna på riktigt igen idag men efter gårdagens jobb på golvet så är smärtan tillbaka igen. Om det gör ont efter att ha stått en dag på jobbet så gissar jag att det inte är läge att springa ut på en löptur.

Paniken över att jag inte skall hinna träna nog mycket innan loppet är inte lika påtaglig längre, nu är det mer tankar om att jag inte kan springa alls som fyller huvudet. Känner mig nedstämd och inte alls lika glad som tidigare och jag är rädd att jag snart inte kommer att komma igång med träningen alls igen även om jag blir frisk.

Det bästa med träning är att jag mår så bra när jag väl kommer igång och får regelbunden träning, men det är otroligt jobbigt att börja om med träningen efter ett längre uppehåll. Att ta sig ut och må dåligt några gånger innan man kommer igång ordentligt, att tvinga sig över den där tröskeln där allt helt plötsligt börjar gå lättare och det enda man vill är att träna mera. När man vaknar och känner att ”fan vad kul, idag är det träningspass!” och inte känner att ”fan, idag är det träningspass”.

Att det skall ta så mycket längre att komma igång än att tappa formen är så underligt. Hjärnan säger åt mig att det är skönt att kroppen får spara energi, men samtidigt så blir den själv slö och hängig. Allt blir som så mycket gråare när man inte rör på sig, man blir tröttare under dagen och energinivån ligger på ett minimum mest hela tiden.

För att göra ett försök att lösa problemet har jag lämnat in min cykel på service så den skall bli som ny igen, så skall jag fara ut på några längre turer så pumpen får jobba lite. Idag får jag igen den och jag hoppas verkligen att jag kommer gilla att cykla! Annars kommer jag hamna framför datorn igen, svälla upp som en ballong och förbli nedstämd. Snälla låt mig bara bli hel i fötterna igen så jag kan börja springa! Min hjärna behöver det, även om den inte förstår det själv!

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Smärta!!!

Nej nej nej!!! Det här fick ju bara inte hända!

Efter mitt senaste långpass på 23km på ett riktigt kuperat elljusspår (rätt bra va?) så blev jag riktigt trött och sliten. Dagen efter då jag vaknade hade jag svårigheter att stå på fötterna pga en smärta som ligger på utsidan och undersidan av foten och strålar upp mot fotknölen vid belastning av foten.

Sökandet på det allvetandes internet fick mig att inse att detta var väldigt vanligt förekommande hos folk som börjar springa långt lite väl fort under sin uppbyggnad. Fötterna drabbas av inflammation pga överbelastning.

Fötterna mådde inte heller bättre av att jag dagen efter var tvungen att åka till Stockholm och plåga dem genom fyra 18-hålsrundor av golf spridda över två korta dagar.

Nu sitter jag här och fötterna har börjat må lite bättre,  men de är inte helt återställda ännu, en vecka efter skadan uppstod. Jag hoppas verkligen att jag ska må bättre om några dagar då jag kommer hem från en säljledar-dag med jobbet på onsdag, så att jag på torsdag ska kunna ge mig ut i spåret igen.

Tiden börjar tryta och jag börjar få smått panik över att jag inte kommer hinna träna nog mycket för att orka genomföra loppet den 22 augusti. Tick-tack klockan tickar!!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar